Svensk Vegetabilisk Allmogekost från Kyrkhults socken i Blekinge

meddelat av Kerstin Håkansson till Nordiska Muséet

Användes förr allmänt i vardagslag. Bönorna kokas i vatten och avredas med vetemjöl och mjölk.

Korngryn kokas i vatten och avredas med vetemjöl och mjölk. Hel- och krossgryn användas omväxlande. Vanlig middagsmat.

Avredning som i föregående. Blandas ofta med rotsaker.

kryddad med kanel, är kalas- och julmat.

kokas av sönderskurna "träpära", d.v.s. vanliga päron till skillnad från "jorpära", potatis. Avredes med vetemjöl och mjölk. Mycket använd under sommaren. Ren vetemjölsvälling förekommer icke. Vetemjöl användes endast till avredning.

kokad på vatten, förekommer varje kväll.

är även vanlig, vari likväl intet mjöl användes. Potatisen kokas, stötes mycket väl med en tillsättning av mjölk och saltas. Ätes med lingon till.

skulle man ha med sig till alla slags bjudningar, bröllop, barndop och begravningar, där varje gäst skulle smaka på alla de medförda grötarna. Man kokar gryn i söt mjölk mycket väl under ständig omrörning. Då det är färdigt, tillsättes socker, kanel och mandel, varefter massan slås upp varm och flytande i utkrusade grötformar av trä, inuti beströdda med kanel och socker. När gröten svalnat och stelnat, stjälpes den upp på stora tennfat, varpå den medföres till gästabudet.

kokas av vetemjöl, mjölk och socker och upplägges på tennfat. Vanlig förplägnad till barnsängskvinnor. Detta är den enda gröt som kokas av vetemjöl.

beredes av blod och rågmjöl. Formas såsom ovala klimpar inemot 2 dm långa. Kryddas med timjan. I varje palt inlägges istertärningar och ibland russin. Ätes både färsk och stekt, uppskuren.

skulle det nödvändigtvis vara på första fettisdagen, "vite tisda". Tillredas som vanlig pannkaka av vetemjöl och mjölk och gräddas tunna.

göres av en smet av vetemjöl, grädde, ägg och socker ända till två tum tjock. Gräddas i en stekplåt i bakugn.

var förningsmat. Tillreddes av vetemjöl, potatis, ägg och socker. Smeten gjordes fast som en deg och pressades i drivna kopparformar, varav de blevo krusiga.

förekom också. I goråsmeten, som skulle vara av vetemjöl och mjölk, inarbetades mjöl i så stor mängd, att den blev fast som en deg. Denna formades till "trinnlingar" (rullar), varav en i sänder lades i goråjärnet. När man tryckte ihop detta, blev degrullen platt utklämd och tunn.

kallas en skiva stärkelse, stekt på glöden. Skivorna skäras, medan stärkelsen håller på att vattnas ur.

är det enda som bakades av ojäst deg. Degen tillreddes av siktmjöl och mjölk. När det skulle vara fint, tillsattes mycket ägg och smör. Det var allmänt brukligt att flickorna, när de reste till marknaden , förde sådana kringlor med sig, inknutna i näsduken, för att skänka bort dem till pojkarna. Snilevor av samma deg, skurna i form av sneda fyrkanter, förtäras vid "merafton" till kaffe.

bakas av sammalet rågmjöl, ungefär kvarterstjockt. Degen göres på kvällen med ljumt vatten, då samtidigt surdeg och ibland kummin tillsättes. Morgonen därpå knådas den med tillsats av mera mjöl, tills den blir riktigt hård, varpå den ytterligare får jäsa en stund. Bullarna gräddas i bakugnen i två timmar och smörjas därpå med kallt vatten.

Vatten kokas och slås över mjölet, varefter massan arbetas, "slås", med en träspade, tills den kallnat. Slagningen är ytterst mödosam och kräver en kvinna med goda kroppskrafter. När den är färdig, tillsättes surdeg. Nästa morgon i ottan inarbetas mera mjöl, varpå degen efter ytterligare en stunds jäsning utbakas i tjocka bullar såsom det förut beskrivna vardagsbrödet. Gräddningen tar en tid av två timmar. Förekommer även mycket i vardagslag.

Degen göres av vetemjöl och mjölk, kryddas med kardemumma, jäses och arbetas som vanligt. Skall vara rätt hård. Därav bakas bullar i storlek som större skorpor, vilka ovanpå kryddas med kanel och smörjas med ägg. De förtäras såsom semlor i varm mjölk. Sådana vetebullar skall det alltid vara på bullmåndag (dagen före stinnkaketisdag, fettisdag).

förekom när man ville ha det riktigt fint. De bakades små av vanlig jäst vetemjölsdeg och gräddades i bakugn på ek- eller lönnblad. Något annat vetebröd än dessa förekommer ej. Vetemjöl användes över huvud taget mycket lite i matlagningen. Hålbröd är på denna ort okänt, likaså tunnbröd. Allt bröd förvaras i kistor med lock (kläskistor).

var i äldre tid vanligen surdeg. Resterna av degen fingo stå kvar i tråget till nästa bak och användes då som jäst.

voro i blodpalt timjan, i grovbröd kummin, i finare bröd anis, fänkål och kardemumma.

Avskrivet av Maj-Britt Sundin ur Nils Keyland, Svensk allmogekost, Stockholm 1919