Kongl. Maj:ts förnyade nådiga

Legostadga för hus-Bönder och tjänstehjon;

Given Stockholms Slott den 23 November 1833.

 

I art. Om skyldighet att laga försvar, såsom tjenstehjon, sig förskaffa.

1 §. Hvar och en, som icke har laga försvar.skall, för att ej ligga samhället till last, sådant sig förskaffa. Den har laga försvar, som ingått i Kongl. Maj:ts och kronans eller annan allmän tjenst, eller idkar med behörigt tillstånd fria konster, studier, handel, fabriksrörelse, handtverk, sjöfart eller annat lagligt näringsfång, eller jord- eller bergsbruk antingen såsom egare, arrendator eller brukare, eller bevisligen af föräldrar, anhörige eller andre personer underhålles, eller, enligt församlingens i (sockne)stämma yttrade omdöme, är känd såsom den der antingen genom egna medel eller genom arbete eller annan loflig sysselsättning ärligen sig försörjer eller af allmän barmhertighets anstalt vård och understöd njuter.Hvar och en annan skall, för att ega laga försvar, förskaffa sig årstjenst hos husbonde å landet eller i städerne, eller i Stockholms stad halfårstjenst, och i den husbondes tjenst användas, som honom mantalsskrifva låtit; eljest vare han underkastad den skyldighet och den påföljd, som [i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 29 sistlidne juni, huru med försvarlösa personer förhållas bör,] stadgat finnes. Den, som af en eller annan orsak blifvit från tjenst ledig må dock kunna på kortare tid, än nu sagdt är, tjenst antaga med förbindelse, att till nästpåföljande flyttningstid deri förblifva.

Under Kongl. Maj:ts och kronans tjenst begripes icke inskrifning i allmänna beväringsmanskapet; Och ty skall den, som i samma manskap är inskrifven, åligga, att under fredstid vara med laga försvar försedd.

2 §. Den, som försvarslös person hos sig hyser, åligge vid 6 Rdr 32 sk. Böter, angifvarens ensak, att samma person uppgifva, i Stockholms stad, innan nästa dag tilländalöper, hos Överstårhållarembetet i polisärender och utom Stockholm.så snart ske kan, i städerne hos magistrat, men hos poliskammare der den finnes, och å landet hos vederbörande kronofogde eller länsman. Är den försvarslöse veterligen vanartad, efter hvad i 2 § af Kongl. Maj:ts ofvan åberopade nådiga Förordning den 29 sistlidne juni sägs, bör sådant tillika anmärkas.

II Art. Om husbonde. 

3 §. Den är som husbonde behörig att tjenstehjon försvara, som ej sjelf tarfvar försvar och som tjänstehjons arbete behöfver, det lönar och dess tjenst begagnar, samt om dess underhåll drager försorg. Hvar som oberättigad antager tjenstehjon, böte 6 R:dr 32 sk.; miste ock städjepenning samt utbetale lönen för den tid, han tjenstehjons tjenst nyttjat; Och vare tjensthjon skyldigt, att annat laga försvar sig förskaffa, efter hvad i 1 § sägs.

4 §. Husbonde må antaga så många tjänstehjon, han kan sysselsätta; dock får han, vid 3 Rdr. 16 sk. Böter ej låta hos sig skattskrifva tjenstehjon, som icke i hans tjenst begagnas och underhåll och lön af honom njuter, med skyldighet jemväl för den, som sålunda obehörigen skattskrifves, att laga försvar sig förskaffa, efter hvad i (6 § af Kongl. Maj:ts ofvannämda Förordning den 29 sistlidne juni) sagdt är.

5. § Husbonde eger tjenstehjon om dess sysslors behöriga förrättande undervisa samt det till skäligt arbete hålla; och bör han med välvilja och foglighet eller allvarsamhet och stränghet, allt efter som tjänstehjon mer eller mindre troget och väl sin tjenst förrättar, det bemöta och i öfrigt med goda och tjenliga efterdömen det föregå. Är tjänstehjon försumligt, gensträfvigt eller i sin lefnad oordentligt och låter sig ej med godo rättas, eller är det otroget eller till åtagen tjenst oskickligt, ege husbonde det från sig skilja. Kan ej öfverenskommelse träffas, må husbonde i tvenne gode mäns närvaro tillsäga tjenstehjon att ur tjensten träda, men vägrar tjenstehjon att denna tillsägelse efterkomma, eller vill ej husbonde gode män tillkalla, anmäle då förhållandet i Stockholm hos Öfverståthållare-embetet för polisärende, i öfriga städer hos magistrat, men hos poliskammare, der sådan finnes, och å landet hos kronofogde eller länsman, som ege att tjenstehjonet ur tjensten vräka, med bevis om orsaken dertill; tjenstehjon i hvarje fall obetaget att sin rätt vid domstol utföra.

Är tjänstehjonet af mankön under aderton och af qvinkön under sexton år må husbonde, innan sådan anmälan sker, söka detsamma med måttlig husaga tillrättavisa.

Vräker husbonde tjänstehjon ut tjenst annorlunda än här är sagdt, eller finnes tjänstehjon vara från tjensten skildt utan laga skäl gifve husbonden till tjenstehjonet ut hvad det i lön eller andra förmåner eger att fordra för legotiden, så ock nödigt underhåll för samma tid. Eller. det tjenstehjonet derunder annan tjenst antager, för den del af samma tid, hvarunder tjenstehjonet sådan tjenst saknat; utfärde ock sådan orlofssedel, tjenstehjon förtjenat.

6 §. Husbonde, åligge, tjenstehjon med försvarligt underhåll och tjenligt husrum förse. Brister husbonde häri, ege tjenstehjon sin rätt i tvänne gode mäns närvaro af honom begära och,om det ej hjelper, sin klagan anmäla, i Stockholms stad hos Öfverståthållare-embetet i polis-ärender, i öfrige städer hos magistrat, men hos poliskammare, der den finnes, och å landet hos kronofogde eller länsman, då, om sådan klagan skälig finnes, husbonde varnas och tillsäges, att sin skyldighet härutinnan uppfylla. Lider ändå tjenstehjon i sin rätt och vill derföre från tjensten skiljas; ege nämnde vederbörande att tjenstehjon derifrån entlediga. Vill tjenstehjon vidare sin talan utföra och dervid, visar, att husbonde af ovilja nekat tjenstehjon sin rätt; förnöje han tjenstehjon med lön och skadestånd, som i nästföregående § sägs. Har fattigdom eller annan dylik orsak vållat, att husbonde ej mot tjenstehjon sin skyldighet härutinnan uppfylt, jemke domaren dem emellan efter omständigheterne. Sjuknar tjenstehjon, bör husbonde låta det sköta och vårda; hafve dock rätt, om han vill, att å lönen afräkna, hvad han till läkare eller läkemedel utgifvit.

7 §. Husbonde må ej förskjuta det tjenstehjon, som oafbrutet hos honom troget och väl tjent ifrån sitt trettionde år och till dess det för ålderdom kommit i den belägenhet, att ingen med dess tjenst kan vara belåten, utan drage husbonde försorg, att sådant berömvärdt tjenstehjon till sin död har skälig utkomst och skötsel, mot den betjening, det kan uträtta. Förmår husbonde ej tjenstehjonet försörja, njute det af församlingen det underhåll och den vård, hvaraf det finnes vara i behof.

8. § Husbonde ege tillsätta annan person i sitt ställe; och tillkomme denne samma hörsamhet, husbonde eger af tjenstehjon fordra vid den påföljd, för olydnad mot husbonde i 10 § sägs.

9 §. Husbonde, som tjenstehjon misshandlar, vare underkastad påföljd efter lag; egande ock vederbörande, derest husbonde finnes hafva på sådant sätt emot tjenstehjon sig förgått, att det anses ej böra längre i tjensten qvarblifva, tjenstehjonet på dess begäran från tjensten entlediga, såsom i 6 § sägs. Der den i husbondes ställe satt är sig sålunda förbryter, utgifve husbonde skadeersättningen och söke sitt åter bäst han gitter.

 

III Art. Om tjenstehjon.

10 §. Tjenstehjon skall i sitt förhållande vara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedligt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, husbonde skäligen föresätter. Är tjenstehjon försumligt, gensträfvigt eller oordentligt och låter det sig ej rättas, eller visar det sig otroget, okunnigt eller eljest odugligt, i tjensten, må det derifrån skiljas, efter ty i 5 § sägs, med förlust af hela lönen, samt erhålle sådant betyg det förtjenar; ersätte ock husbondens skada, der han talan derom vid domstol utförer.

11 §. Hvar som uppsätter sig mot husbonde, matmoder eller den i deras ställe satt är, med ord eller gerning; straffes, som lagen 1 [15 Kap. Missgernings-Balken] samt särskilde författningar derom förmå.

12 §. Tjenstehjon, som på ett eller annat sätt ovarsamt med eld umgås. Straffas som i 24 Kap. Byggninga-Balken sägs.

13 §. Stjäl, snattar eller uppsåtligen förfar eller undandöljer tjenstehjon något af husbondes egendom, [ligge det i tveböte mot annat snatteri och tjuvnad efter 42 Kap. 1 § Missgernings-Balken.]

14 §.Är tjenstehjon vårdslöst och försumligt att fullgöra, hvad det föresättes och efter dess tjenst åligger, låte husbonde sådant af annan verkställas, och afkorte kostnaden å tjensehjons lön. Förfar tjenstehjon af vårdslöshet husbondes egendom.ege äfven derför afkortning å lönen rum. Räcker ej lönen att ersätta skadan, gälde tjenstehhjon med annan dess tillhörighet.

15 §. Visar tjenstehjon sig oförnöjdt med husmanskost eller på hvarjehanda annat sätt förklenar husbonde eller matmoder; varnes derför, och förhålles i öfrigt dermed, som 10 § vidare förmår.

16 §. Med tjenstehjon, som under förbuden tid anträffas å krogar, källare eller näringsställen, eller som, utan husbondes lof, begifver sig ur dess hus, eller utöfver erhållet tillstånd sin hemkomst fördröjer, eller öfver natten är borta, förfares såsom i 10 § sagdt är.

17 §. Ej må tjenstehjon, utan husbondes lof, förvara sin kista med kläder eller annat, som det till dagligt bruk behöfver, å annat ställe, än der det tjenar. Sker annorlunda, plikte tjenstehjon halfva lönen, och den, som kistan eller godset hyst, 6 R:dr 32 sk.

18 §.Den som vistas i föräldrars hus och ej uppnått tjuguett års ålder, får, då fader eller moder till är och dess tjenst åstundar, icke annan tjenst antaga. Hafva föräldrar ej behof af dess tjenst, ege de eller förmyndare, att för honom utse första tjensten samt om villkoren dervid afsluta, hvilken tjemst han, så länge han ej fylt tjuguett år, utan föräldrars eller förmyndares tillstånd, icke får uppsäga.

19 §. Upptager någon fattigt fader- och moderlöst barn och om dess föda, kläder och uppfostran drager behörig försorg, tillkomme honom deröfver samma tillsyn och rätt som nästföregående § omförmäler. Till förmån för dylike barn samt ytterligare uppmuntran för dem, som till deras uppfostrande ega tillfälle, äro sådane barn, då de i fosterföräldrarnas hus och tjenst förblifva, befriade från bevillningsafgifter sålunda, att om barnet, då det upptogs, var under trenne år, njutes sådan befrielse till dess det fylt tjugufyra år; om det var emellan trenne och åtta år, till dess det fylt tjuguett år, och om det var emmellan åtta och tolf år, till dess det fylt aderton år. Dör fosterföräldrar, innan barnet upphunnit tjuguett år, qvarstadne det då hos den arfvinge, som mot samma vård och enahanda villkor, här ofvan sagdt är, vill det behålla, eller i fall af flere sådane arfvingar, hos den, barnet sjelf utväljer i afseende på mottagne barnhusbarn förhålles, såsom derom särskildt är förordnadt.

20 §. Emottager någon barn af fattiga föräldrar till uppfostran, födande och klädande emot visse års tjenst, upprätte aftal derom skriftligen i vittnens närvaro, och inträde den, som, barn sålunda emottager, i föräldrars rätt. Åro föräldrarne genom långvarig sjukdom eller bräcklighet ur stånd, att sig och barnet försörja; då ega för sådant barn enahanda förmåner under dess tjenstetid rum, som för fader och moderlöst barn i nästföregående § stadgadt är.

 

IV Art. Om orlofssedel, afskedsbetyg och städjobevis.

21 §. Orlofssedel, som tjenstehjon af husbonde enligt 41 § undfår skall innehålla: I:o tjenstehjons namn, samt ort och ställe, der det tjent. 2:o huru länge det varit i husbondes tjenst. 3:o tjenstehjons frejd, hvarvid om dess nykterhet särskildt yttrande bör afgifvas. 4:o huru det sin tjenst bestridt. 5:o hvad slöjd eller annat arbete det dessutom kan förrätta; och 6:o intygande om dess ledighet att annan tjenst antaga.

22 §. Afskedsbetyg, som tjenstehjon enligt 54 § tillställes skall upptaga tjenstehjons frejd och förhållande i tjensten, efter hvad i 3 och 4 punkterna i nästföregående § sägs, från den tid orlofssedel gafs och till flyttningsdagen.

23 §. Orlofssedel och afskedsbetyg skola vara af husbonde egenhändigt underskrifne, med anteckning af husbondes hemvist, yrke eller tjenst. Kan ej husbonde skrifva, blifve de med hans bomärke samt tvänne vittnen bestyrkte. Försummas något häraf, böte husbonde 3 Rdr 16sk., då nästa husbonde derå klagar; men har husbonde orlofssedel eller afskedsbetyg icke sjelf skrifvit vare då den, sådant verkstält, till berörde ansvar förfallen.

24 §. Husbonde vare pligtig, att vid utfärdandet af orlofssedel och afskedsbetyg noga följa sanning och rättvisa, under anförande af de förtjenster eller fel, tjenstehjon eger. Den som utgifver annan orlofssedel eller annat afskedsbetyg än tjenstehjon förtjent, eller orlofssedel eller avskedsbetyg, icke innefattande de uppgifter, 21 och 22 §§ derom föreskrifva böte 6 R:dr 32 sk.begär tjänstehjon återfå orlofssedel eller avskedsbetyg, varpå det redan tjent, må sådant icke nekas: dock skall husbonde, vid 3 R:dr och 16 sk. Böter, åligga, att innan desamma tjänstehjon lemnas, å frånsidan deraf teckna, det han han orlofssedel eller afskedsbetyg för den sednare tjänstetiden utfärdat.

25 §. Förmenar tjenstehjon, att husbonde gifvit det annan orlofssedel eller annat afskedsbetyg, än det förtjent, ege tjenstehjon vid domstol derom utföra; stämme dock å landet till nästa Ting och i staden inom fjorton dagar efter det orlofssedel eller afskedsbetyg utgifvits. Befinnes tjenstehjons klagan grundad, anses husbonde efter nästföregående § såsom den der oförtjent orlofssedel eller afskedsbetyg utgifvit; i motsatt fall vare tjenstehjon tilllika påföljd skyldigt. Klandrar eljest tjenstehjon orlofssedel eller afskedsbetyg med ohöviska ord och åthäfvor, böte 1 R:dr 32 sk.

26 §. Städjobevis, som husbonde, efter hvad i 35 § sägs, till tjenstehjon aflemnar, skall innehålla intyg, att tjenstehjons orlofssedel af husbonde mottagen blifvit, och uppgift å den lön och öfrige förmåner, hvarom husbonde med tjenstehjon öfverenskommit. Rörande undertecknande af, städjobevis gälle, hvad i 23 § om orlofssedel och afskedsbetyg sagdt är.

27 §. Vägras orlofssedel, sedan lagligen uppsagdt är, eller städjobevis, sedan husbonde orlofssedel emottagit, eller afskedsbetyg, när tjenstehjon sin tjenstetid uttjent och redo för sig gjort, böte husbonden 6 R:dr 32 sk. Och ersätte han tjenstehjon den skada, deraf timat.

28 §. Då husbonde orätt vägrar orlofssedel, eller ock om husbonde, utan att hafva satt annan person i sitt ställe, är bortovistande under den i 39 § stadgade uppsägningstiden, tage då tjenstehjon bevis af tvänne inom församlingen boende trovärdiga män, hvilket bevis, utgifvet under enahanda ansvar, som för husbonde om orlofssedel sagdt är, skall innehålla, jemte intyg, på sätt i 40 § stadgas, att tjenstehjon i behörig tid tjensten uppsagt, orsaken hvarföre orlofssedel icke kunnat af husbonde erhållas, äfvensom de uppgifter om tjenstehjons frejd och andre omständigheter, som böra i orlofssedel intagas och för nämnde personer kunnige äro; Och ege detta bevis lika kraft, som orlofssedel, så att tjenstehjon må på detsamma kunna tjenst söka och städsel taga. Husbonde ersätte tjenstehjon den kostnad, han genom sin frånvaro det i ty fall förorsakat; Och den, som tjenstehjon med förenämnde bevis i oträngt mål tillhandagår, böte 6 R:dr 32 sk. På sätt nu sagdt är, må i afseende på afskedsbetyg förfaras, i fall husbonde orätt vägrar sådant betyg, eller husbonde eller dess ombud icke vid flyttningstiden är tillstädes.

29 §. Har någon icke förut varit i tjenst och förty orlofssedel icke kunnat erhålla, tage i stället bevis af tvänne inom församlingen boende trovärdiga män om sin person och sin frejd.

30 §. Skrifver tjenstehjon eller låter skrifva falsk orlofssedel eller falskt städjo- eller afskedsbetyg, eller falskt bevis af den beskaffenhet, hvarom i 28 och 29 §§ handlas, eller förändrar eller förändra låter dem, som det erhållit; straffes tjenstehjon, äfvensom den härtill hulpit eller råd gifvit, som i [8 Kap. 3 § Missgernings-Balken] stadgas, fylle ock den skada, deraf timat. Tager tjenstehjon städsel hos tvänne husbönder, tjene hos den, som först lagligen stadde, och [böte hälften af lönen, den andre utfäst.] samt ersätte skadan. Städjer sig tjenstehjon på äldre orlofssedel med fördöljande af den sist erhållne, böte en tredjedel af lönen och upprätte skadan.

 

V Art. Om tjenstehjons lön. 

31 §. På husbondes och tjenstehjons öfverenskommelse och aftal vid städjandet ankommer, huru mycket och hvad må tjenstehjon i lön bestås.

32 §. Uppstår tvist om beloppet af tjenstehjons lönevillkor, och är ej städjobevis taget, eller innehåller det ej, hvad härom är öfverenskommet, eller kan det ej annorlunda styrkas; utsätte då domaren tjenstehjons lönevilkor, efter hvad åt sådant tjenstehjon, som är i fråga, i orten vanligen gifves.

33 §. Tjenstehjon ege ej rätt, utan husbonde så vill, något af lönen utbekomma, innan det sin tid uttjent och redo för sig gjort. Vägrar husbonde, hvad han till tjenstehjon utfäst, då det försvarligen tjent; gifve ut hvad han nekat, och böte dessutom hälften deraf, tjenstehjons ensak, samt ersätte all skada.

34 §. Husbonde ansvare för tjenstehjons personela kronoutskylder, dock må de å lönen afdragas, der ej annorlunda vid städjandet öfverenskommits.

 

VI Art. Om städsel.

35 §. När tjenstehjon från dess sednaste tjenst företer behörig orlofssedel eller sådant bevis, 28 § omförmäler, ege annan husbonde det till sin tjenst städja och, sedan dervid om löne- och öfriga vilkor öfverenskommits, städjepenning, efter som då jemväl bestämmes, derå gifva. Husbonde skall ock då orlofssedel till sin säkerhet af tjenstehjon emottaga, och gifve han tjenstehjon, om det sådant begär, städjobevis. När så stadt är, gånge det ej åter utan gemensamt samtycke.

36 §. Husbonde ege när som helst öfverenskomma med sitt tjenstehjon om vidare tjenst och då städjepenning derå gifva; men har han redan meddelat tjenstehjon orlofssedel, bör den först återtagas. Den, som förut ej varit i tjenst, må ock när som helst städjas; och vare skyldig sådant bevis förete. Som i 29 § sägs. Sådant städsel, som nu sagdt är, får icke heller utan gemensamt samtycke återgå.

37 §. Städjer någon tjenstehjon annorlunda. Än nu föreskrifvet är, vare städsel ogild och böte husbonde 6 R:dr 32 sk. Samt tjenstehjon, jemte städjepenningen, 3 R:dr 16 sk.

38 §. Uppstår husbönder emellan tvist om bättre rätt till tjenstehjon eller om verkan af skedd städsel; gånge förste domstols utslag i verkställighet, ändå att ändring deri sökes, och upprätta den slutligen tappande all skada.

 

VII Art. Om uppsägning.

39 §. Vill husbonde skiljas vid tjenstehjon eller tjenstehjon vid husbonde, eger husbonde tjenstehjon uppsäga, och, tjenstehjon tjenst sin, ifrån och med den 26 juli till och med den 24 augusti, och i Stockholms stad, för flyttning i April månad, ifrån och med den 24 januari till och med den 22 februari. Sker ej uppsägning å nu föreskrifven tid, fortfare tjenstehjon i tjensten till nästa flyttningsdag mot lika städja och lön, som förut.

40 §. Är husbonde utan att hafva satt annan person i sitt ställe, bortovistande under den i nästföregående § stadgade uppsägningstiden, vare uppsägning lika giltig, när den inför det öfriga husfolket sker i tvänne inom församlingen boende trovärdige mäns närvaro, och deras bevis derå tages. Är tjenstehjon under uppsägningstiden i husbondes ärender borta, ege det då uppsäga tjensten inom ett dygn efter sin hemkomst. Är husbonde bortovarande och vill han tjenstehjon uppsäga, besörje att sådant genom annan person varder i rätter tid verkstäldt.

41 §. Då husbonde tjenstehjon uppsäger, skall han orlofssedel på samma gång tjenstehjon tillställa, eljest vare uppsägningen ogild. Har tjenstehjon uppsagt tjensten, åligge husbonde, sist inom åtta dagar derefter, orlofssedel utgifva. Vid den påföljd i 27 § sägs.

42 §. Lockar husbonde annans tjenstehjon att tjenst uppsäga, böte 6 R:dr 32 sk. För den sig härtill bruka låter vare lag samma.

 

VIII Art Om flyttning till och från tjenst, och om tjenstehjon afviker ur tjensten.

43 §. Husbonde låte hemta tjenstehjon med dess kista och kläder, eller betala hvad hemtningen skäligen kostar.

44 §. Flyttningsdag för tjenstehjon, så å landet som i städerne, är den 24 oktober, med undantag för Stockholms stad, der tvänne flyttningsdagar årligen ega rum, nemligen den 24 April och den 24 oktober.

45 §. Tjenstehjon inställe sig i tjenst, å landet sist å sjunde dagen efter flyttningsdag, och i staden sist å fjerde dagen efter smma dag, derest ej annorlunda vid städjandet vederbörande emellan öfverenskommits. Försumma tjenstehjon, utan laga förfall, att å behörig tid sig i tjensten inställa, och vill husbonde tjenstehjon behålla; lite då i Stockholm Öfverståthållare-embetet i polis-ärender, i öfriga städer magistrat, men poliskammare, der den finnes, och å landet kronofogde eller länsman till, som, då husbondes rätt till tjenstehjon med behörig orlofssedel eller sådant bevis, som i 28 § sägs, eller då tjenstehjon förut ej tjent, med det i 29 § omförmälde bevis styrkes, det utan uppskof låter hemta och i tjensten inställa; och tjene det med förlust af en fjärdedel af lönen och ersätte skadan. Vill ej husbonde tjenstehjon behålla, skall det återgifva städjepenning, böta en sjettedel af lönen och ersätta skadan; [skaffe det sig ock annat laga försvar efter hvad i 4 § sägs ].

46 §. Tjenstehjon som flyttar från en till annan församling, åligge, att för kyrkoherden i den församling, derifrån flyttning sker, förete sitt erhållne afskedsbetyg, i brist hvaraf kyrkoherde prestbevis icke meddela må. Vid ankomsten i tjensten uppvise tjenstehjon för husbonde det prestbevis, tjenstehjon erhållit; Och bör detta bevis, vid 1 R:dr. 32 sk. Böter, äfven för kyrkohereden i församlingen inom fjorton dagar företes. Hvarje tjenstehjon, som förut tjent, vare vid 3 R:dr 16 sk. Böter pligtigt, att, så snart det i tjensten ankommit, till husbonde aflemna det afskedsbetyg, tjenstehjon af förre husbonden undfått.

47 §. Dör husbonde, tjene tjenstehjon ut den bestämda tjenstetiden, om arfvingarne det fordra. Förafskedas tjenstehjon gifve arfvingarne orlofssedel, hvaruti då äfven bör intagas orsaken, hvarföre flyttningen skett tidigare, än stadgadt är; och njute tjenstehjon lön och kostpenningar till nästa flyttningsdag, om det ej annan tjenst dessförinnan sig förskaffat, eller sådan tjenst varder det anvist, hvarmed det finner sig belåtet.

48 §. Skiljes husbonde från fast egendom och derföre ej vidare tjenstehjon behöfver, ansvare han för tjensthjons lön och kost till flyttningsdag, der ej nya egaren vill det i tjensten behålla, då tjenstehjon skall deri till samma tid förblifva på de vilkor, med förra husbonden öfverenskomne varit. Afstår husbonde fast egendom till borgenärers förnöjande, vare lag samma.

49 §. Flyttar husbonde från orten till annat ställe inom riket, vare tjenstehjon skyldigt husbonde åtfölja och tjenstetiden uttjena, om husbonde så fordrar: dock skall han på sin bekostnad tjenstehjon åter till orten förskaffa, der ej annorlunda åsämjes.

50 §. Tjenstehjon af mankönet, som tagit värfning, tjene i fredstid sin tjenstetid till slut, om husbonde vill det i tjenst behålla; men i krigstid uppphöre tjenst genast vid skedd anvärfning, enligt 10 och 11 §§ i Kongl. Stadgan om värfning och manskaps legande till krigstjenst af den 7 April 1802, deri ock föreskrifves, huru i sådane fall med orlofssedel, afskedspass och lön förhållas bör, hvarefter både husbonde, värfvare och den anvärfde hafva sig att rätta.

51 §. Tjenstehjon af allmänna beväringsmanskapet skall, utan hinder af husbonde, åtlyda den tillsägelse, det erhåller, att till tjenstgöring eller vapenöfning sig inställa: men får tjenstehjon tillstånd, att, innan tjenstetiden ute är, till sin hemort återvända, bör det hos husbonden sig anmäla och sin förraförbindelse fullgöra; ankommande dock på husbonden, om han vill det i sin tjenst återtaga; [i motsatt fall bör det, sist till nästa flyttningsdag, vara med annat laga försvar försedt, såsom i 1 § sägs.] Har tjenstgöringen eller vapenöfningen endast varat högst [en månad,] vare tjenstehjon berättigadt att i sin förra tjenst återgå, hvilket husbonden ej får vägra.

52 §. Afviker tjenstehjon ut tjenst förr, än tjenstid ute är, eller det redo för sig gjort, hafve husbonde våld att hemta det åter, som i 45 § sägs; och blifve tjenstehjon i tjensten till flyttningsdag samt miste halfva lönen och gälde skadan. Vill husbonde icke tjenstehjon behålla, återgifve tjenstehjon honom städjepenning samt hvad det kan af lönen hafva uppburit och böte hälften af hvad i lön utsatt var samt fylle skadan; [skaffe sig derjemte annant laga försvar, efter hvad i 4 § sagdt är.] Husbonde göre i detta fall, så snart ske kan, anmälan, i Stockholm hos Öfverståthållare-embetet, samt utom Stockholm antingen hos Konungens Befallningshafvande eller hos den myndighet eller tjensteman, han egt för tjenstehjons hemtning anlita; och åligger i sednare händelser den, hos hvilken så beskaffad anmälan skett, att förhållandet till Konungens Befallningshafvande inberätta.

53 §. Innan tjenstehjon sin tjenst afflyttar, räkne det ifrån sig, hvad det om händer haft. Brister något deraf, eller har tjenstehjon något af husbondens egendom af vårdslöshet förfarit, ansvare som i 14 § sagdt är, och hafve husbonde rätt qvarhålla tjenstehjons tillhörighet, till dess han förnöjd blifvit. Har husbonde på egen kostnad låtit lära tjenstehjon handtverk, skrif- eller räknekonst eller annat dylikt, då må ej tjenstehjon skiljas vid husbonde förr, än det husbonde derföre skäligen förnöjt, der han så fordrar.

54 §. Då tjenstehjon sin tjenstetid uttjent och redo för sig gjort, må det ut tjensten sig begifva, och sin kista och persedlar med sig taga; gifve ock då husbonde tjenstehjon afskedsbetyg. Husbonde, som tjenstehjon deruti hindrar eller uppehåller, ansvara som i 27 § sägs.

 

IX Art. Om hvad i öfrigt i afseende på denna stadga iakttagas bör.

55 §. Under ordet skada, som efter denna stadga gäldas skall, innefattas husbondes eller tjenstehjons lidande, så i afseende på försummadt arbete eller förlorad lön och kost, som ock tidspillan, rättegångs, rese-och andra nödige kostnader.

56 §. Af de i denna stadga bestämde böter, som ej äro målseganden ensamt tillerkände, tilfalle hälften angifvaren och andra hälften församlingens fattige. Förmår ej tjenstehjon böterne gälda af innestående lön eller andra tilgångar, varde de med fängelse efter i lag stadgade grunder, aftjente. Lag samma vare ock om de böter, husbonde ej förmår gälda.

Med sådane böter, hvartill någon efter de i denna stadga åberopade lagrum eller särskilda författningar dömes, förhålles, på sätt lag derom bjuder.

57 §. Denna stadga skall tvänne gånger om året nemligen i Mars och September månader, från predikostolarne i rikets kyrkor kungöras; Och på det alla vederbörande må ega så mycket bättre tillfälle, att innehållet af samma stadga inhemta, kommer densamma att, med kort utdrag af de deruti åbeopade lagrum och författningar, särskilt tryckes och allmänheten, så husbönder som tjenstehjon, till lindrigt, å exemplaren utsatt pris tillhandahållas; Börande jemväl presterskapet, hvar inom sin församling, uppmana husbönder och tjenstehjon, att med exemplar deraf sig förse.

Slutligen anbefalles Kongl. Maj:ts embetsmän och betjente, åt hvilka verkställighet af laga beslut anförtrodd är, att på anlitan, skriftlig eller muntlig, af husbönder eller tjenstehjon, skyndsam laga handräckning lemna och, i öfrigt, i hvad på dem ankommer, i allmänhet tillse, att denna stadga varder efterlefd och iakttagen. Det alle, som vederbör, etc.

Sedan hos Kongl.Maj:t framställningar skett dels om behofvet af stadganden angående villkoren för rätt att hålla s. K. Kommissionskontor för tjenares anställande, dels ock särskildt om nödvändigheten af kontrollföreskrifter med afseende å utvandringen till Tyskland och Danmark af svenskt tjenste- och arbetsfolk, har Kongl. Maj:t efter Kommers-kollegiets och flere af dess Befallningshafvandes hörande funnit godt i nåder förordna som följer:

1 §. Ej må någon yrkesmässigt utöfva verksamhet såsom komissionär för anskaffande åt tjenstehjon eller andre af anställning inom eller utom riket utan att hafva dertill erhålllit tillstånd i den ordning, här nedan sägs.

2 § Tillstånd till sådan verksamhet, som i 1 § afses, sökes hos Konungens Befallningshafvande i det län, hvarest sökanden är bosatt, ock må ej meddelas annan än svensk undersåte, som eger medborgerligt förtroende, råder öfver sig och sin egendom, gjort sig känd för ordentlighet och i öfrigt finnes lämplig. Har sökanden för afsigt att utöfva verksamheten utom det län, hvarest han är bosatt, skall sådant i ansökningen uppgifvas.

Tillståndet lemnas tills vidare och kan af Konungens Befallningshafvande återkallas, där omständigheterna dertill föranleda.

3 §. 1 mom. Önskar kommisssionär vid utöfningen af sin verksamhet begagna biträde af ombud, skall han, med uppgift om den person han vill till ombud använda, derom göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande i det län, der biträde af ombudet åstundas; och pröfve Konungens Befallningshafvande huruvida sådant uppdrag lämpligen må åt den uppgifna personen anförtros.Meddelad tillåtelse kan sedermera af Konungens Befallningshafvande återkallas, när omständigheterna dertill föranleda.

2 mom. Kommissionär är jemte ombudet i allo ansvarig för ombudets öfverträdelse af denna författning.

 

4 §. 1 mom. Kommisionär må ej taga befattning med anskaffande åt tjenstehjon eller andre af anställning å annan utrikes ort än Norge, med mindre han, innan han börjar sin verksamhet, hos den Konungens Befallningshafvande som enligt 2 § meddelar tillstånd, stält säkerhet för fullgörande af den förpligtelse, hvarom i 5 § 2 mom. 5:o förmäles. Säkerheten, som enligt Konungens Befallningshafvandes bestämmande skall omfatta minst ett tusen, högst femtusen kronor, skall utgöras af penningar eller sådana värdeegande handlingar, som af Konungens Befallningshafvande godkännas.

2 mom. Återkallas tillstånder eller upphör eljest kommissionären med sin verksamhet, må i allt fall säkerheten ej återbekommas förr än två år efter slutet af det, hvarunder verksamheten senast utöfvades. Är mot kommissionär ersättningspåstående framstäldt, skall äfven sedermera så stor del af säkerheten, som svarar mot det belopp, ersättningsanspråket afser, innehållas, intill dess ersättningsfrågan blifvit slutligen afgjord.

5 §. 1 mom. Då fråga är om tjenstehjons anställning å annan utrikes ort än Norge, skall emellan kommissionär, å ena, samt tjenstehjon, som uppnått myndig ålder, eller, å omyndigs vägnar, dennes målsman, å andra sidan, upprättas kontrakt i två exemplar, af hvilka tjenstehjonet erhåller ett samt kommissionären har att tillsända den blifvande husbonden det andra; dock må kontraktet ej upprättas förr än behörigt till främmande land stäldt utflyttningsbetyg för tjenstehjonet blifvit företedt.

2 mom. Kontraktet, som skall, i enlighet med denna författning bilagdt formulär*,(*här utelemnadt) affattas på svenska språket och, då derigenom afses vinnande af anställning i annat främmande land än Danmark, åtföljas af en öfversättning till det främmande landets språk, skall innehålla:

1:o tjenstehjonets namn, hemvist och födelseår;

2:o den blifvande husbondens namn, yrke och hemvist;

3:o den åtagna tjenstens beskaffenhet samt tiden för anställningens början och slut;

4:o den öfverenskomna lönen, angifven i så väl svenskt som det främmande landets mynt, och öfriga betingade förmåner; skolande dervid uttryckligen uppgifvas, huruvida kostnaden för resan till bestämmelseorten och underhållet under resan skall af tjenstehjonet sjelf eller af husbonden gäldas:

5:o förpligtelse af kommissionären att, om tjenstehjonet icke erhåller den betingade anställningen eller under den aftalade tjenstetiden icke bekommer utfäst lön och öfrige förmåner eller innan samma tids utgång varder annorledes än på grund af laga skäl från anställningen skildt, ersätta hvad af den aftalade kontanta lönen ej bekommits, så ock att bekosta tjenstehjonets hemresa; dock att denna skyldighet ej omfattar längre tid än högst sex månader från anställningens början äfven om legoaftalet är uppgjordt för längre tid, och att skyldigheten förfaller, så framt anspråket om godtgörelse framställes senare än ett år efter tjenstehjonets ankomst till bestämmelseorten;

6:o hvad tjenstehjon, som anser sig ej hafva kommit i åtnjutande af den rätt och de förmåner, som på grund af kontraktet bort tjenstehjonet tillkomma, har jemlikt 7 § att iakttaga för erhållande af den godtgörelse, hvartill fog må förefinnas;

7:o de särskilda villkor, som i öfrigt kunna vara mellan vederbörande aftalade.

3 mom. Ej må kontraktet innefatta aftal, att kostnad för resa och underhåll skall å den utfästa lönen afdragas eller efter ankomsten till bestämmelseorten eljest aftjenas.

6 § 1 mom Tjenstehjon må ej genom kommissionärs försorg från riket befordras, innan tjänstehjonets exemplar af det i 5 § omförmälda kontrakt och behörigt utflyttningsbetyg blifvit hos vederbörande polismyndigheteller magistrat i afgångsorten uppvisade och kontraktetförsedt med anteckning, att det blifvit i öfverenskommelse med denna författning upprättadt.

2 mom. För sålunda verkstäld anteckning å kontraktet erlägges ej någon afgift.

7 §, Anser sig tjenstehjon, som genom kommissionärs försorg blifvit från riket befordradt.ega anledning till klagan öfver att ej hafva fått åtnjuta den rätt och de förmåner, som på grund af det mellan kommissionären och tjensthjonet upprättade kontrakt bort tjenstehjonet tillkomma, bör anmälan derom göras hos vederbörande konsul så fort omständigheterna medgifva. Konsul anställe då noggrann undersökning angående den af tjensthjonet anmälda klagan och söke, så vidt ske kan, bereda tjenstehjonet den godtgörelse, hvartill fog må förefinnas. Kan sådan godtgörelse ej genom konsulns mellankomst tillvägabringas, uppsätte konsuln fulständig berättelse om förhållandet med uppgift å det ersättningsbelopp, tjenstehjonet fordrar, och konsulns yttrande deröfver. Önskar tjenstehjonet att varda till hemorten återsändt och har konsuln funnit sådana omständigheter hafva förekommit, att enligt kontraktet kostnaden för tjenstehjonets hemresa bör af kommissionären gäldas, ege konsuln att, der så ske kan, om tjenstehjonets fortskaffande till hemorten draga försorg.

Konsulns berättelse och avskrift af kontraktet samt af verifikationer åtföljd räkning å de kostnader, konsuln fått vidkännas, om sådana ifrågakommit, skola derefter öfverlemnas till Konungens vederbörande Befallningshafvande, som har att efter kommissionärens hörande, med anlitande utaf den af honom stälda säkerhet, bereda tjänstehjonet ersättning, så ock konsuln godtgörelse för det gjorda förkottet.

8 §. Hvad i 5, 6 och 7 §§ är stadgadt i fråga om tjenstehjon gälle ock beträffande arbetare och andre.som genom kommissionärs försorg erhålla anställning å annan utrikes ort än Norge.

9 §, Kommissionär vare skyldig att öfver alla personer, som genom hans försorg vinna anställning inom eller utom riket. Föra fullständig förteckning med uppgift för en hvar af dem, som erhållit anställning å annan utrikes ort än Norge, om dagen då kontraktet afslutats: skolande denna förteckning vid anfordran hållas för polismyndigheten tillgänglig.

10 §. Ett exemplar af denna författning skall städse finnas anslaget å dörren till det rum, hvarest kommissionär utöfvar sin verksamhet.

11 §. 1 mom. Utöfvar någon sådan verksamhet, som i 1 § afses utan att hafva dertill jemlikt 2 och 4 §§ erhållit rättighet, eller fortsätter verksamheten sedan tillståndet blifvit återkalladt, eller underlåter kommissionär att med tjenstehjon eller annan, som genom hans försorg erhåller anställning å annan utrikes ort än Norge, upprätta sådant kontrakt som i 5 § stadgas, eller låter kommissionär befordra tjenstehjon eller annan, utan att kontrakt och utflyttningsbetyg blifvit enligt 6 § uppvisade, böte från och med femtio till och med femhundra kronor.

2 mom. Begagnar, kommissionär vid utöfning af sin verksamhet biträde af ombud, hvilket ej af Konungens Befallningshafvande blifvit i sådan egenskap godkänt eller hvilket i följd af Konungens Befallningshafvande återkallelse af förut meddeladt tillstånd ej vidare får såsom ombud användas, straffes så väl kommissionären som ombudet med böter från och med tjugu till om med trehundra kronor.

3 mom. Beträdes någon med förseelse, hvarom i denna § sägs, eger allmän åklagare att af den brottsliges lösa egendom anhålla så mycket som han anses erforderligt till säkerhet, för gäldande af det högsta bötesbelopp, som kan den brottslige ådömas; åliggande dock den allmänna åklagaren att, om sådant beslag skall ega bestånd, åtal emot vederbörande ofördröjligen anställa.

12 §. Underlåter Kommissionär att föra fullständig förteckning, som i 9 § sägs, eller ställer han sig icke till efterrättelse föreskriften i 10 §, vare straffet böter, högst femtio kronor.

13 §. Böter enligt denna författning tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter allmän lag.

14 §., Förseelse mot de i denna författning gifvna föreskrifter åtalas hos polisdomstol, der sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare. Eller, der sådan icke finnes, vid allmän domstol, och gälle, i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammarens beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående besvär i brottmål är förordnadt.

 

Denna författning träder i kraft den 1 April 1885.

 

Det alle som vederbör, etc.