POTTASKEBRÄNNING |
|
Tillverkningsmetod |
|
| Ved, företrädesvis bokved, brändes upp, askan blandades med vatten, urlakades och fick sedan indunsta genom att kokas tills det blev kvar ett vattenlösligt vitt pulver. Sen vidtog den sista processen, kalcinering (sönderdelning av fast ämne genom upphettning). Varför det heter just "pott"-aska, kommer sig av att asklutens (=urlakningsvattnet) indunstning skedde i en stor järngryta , s.k. "potta". | |
 |
 |
| Teckning av John Käll | Askbränning enligt Agrcola år 1556 |
ProduktionsperiodFrån tidigt 1600-tal fram t.o.m. 1850-talet.Historik1648 utfärdades ett särskilt privilegium för pottaskebränning i Jämshögs och Näsums socknar. Detta privilegium gavs till en i Holland bosatt Arendt Simonsen och Thomas Bromme i Kristianstad. Dessa gavs rätt att hugga så många träd som behövdes för tillverkning, och det föll inte Jämshögsbönderna på läppen. De begärde då att själva tillverka den pottaska som behövdes. Så småningom fick de göra det men de fick endast sälja till den/de som hade dessa privilegier. Senare, i början på 1700-talet fanns också ett pottaskeverk i Holje som ägdes av Peder Olsson.Pottaskan hade en förhållandevis stor ekonomisk betydelse för bönderna. Bönderna erhöll ungefär lika mycket för en tunna pottaska som 1,5 tunna råg, vilket inte var lite på den tiden. Hälften av det värde som exporterades från Karlshamn, härrörde från pottaska. Mycket av denna pottaska exporterades och såldes bl.a. på London- och Amsterdambörsen. Pottaskeverkens pottaska var av bättre kvalité än den som bönderna tillverkade. Böndernas pottaska kallades därför "bonde-aska". För att framställa ett skeppund (c:a 170 kg) pottaska krävdes 800 m2 skogsareal. Skogen mer eller mindre skövlades i jakten på de stora inkomsterna från pottaskan. Beräkningar som gjorts, visar att den pottaska som exporterats från Blekingehamnarna 1648-1658 medfört att c:a 2,5 miljoner m3 virke förbrukats under tillverkningsprocessen. Skogen höll på att ta slut, särskilt som virket användes till så mycket, som ex. vis till träkolstillverkning, till salpeter- och becktillverkning, till uppvärmning, mm. Detta faktum tillsammans med en ökad efterfrågan på pottaska av bättre kvalitet medförde att effektivare produktionsmetoder uppfanns. Dessa kom igång på 1840-talet, vilket medförde att böndernas pottasketillverkning upphörde under 1850-talet. AnvändningsområdePottaska har mest använts till tvättmedel och för att tillverka tvål och såpa. Det första såpsjuderiet i Blekinge anlades i Ronneby år 1690. Vid glastillverkning användes pottaska som flussmedel (sänker smältpunkten och ökar "klibbigheten") och hade främst betydelse i Småland vid tillkomsten av alla glasbruk.KemiPottaska = Kaliumkarbonat = K2CO3av Maj-Britt Sundin |
|
Om du har problem med den här webbplatsen eller vill ställa frågor kontaktar du webmaster.